En gång var jag prinsessa.
Så förfäligt, läste nyligen ut en bok som jag lånat av mamma. Den heter “En gång var jag prinsessa” och är en självbiografi av Jacqueline Pascarl Gillespie. Såhär står det på baksidan av boken:
"Jacqueline är bara sjutton år när hon trollbinds av prins Bahrin och hans intensiva uppvaktning. innan hon riktigt förstår vad som har hänt har hon svepts iväg från sitt hem i Australien till ett exotiskt Malaysia. Hon gifter sig med sin älskade Bahrin och blir prinsessan Yasmin.
Drömmen förvandlas dock snabbt till en mardröm av förtryck, misshandel och isolering. Till slut flyr Jacqueline med sina två barn till Australien. Men inte ens där är de säkra. Barnen kidnappas av exmaken och Jacqueline börjar en lång kamp för att återfå dem."
Jag blev riktigt skakad när boken slutar och hon har inte fått hem sina barn. “Tills jag får träffa mina barn igen lever jag på hoppet”
Ja kollade även upp henne på Internet och blev riktigt glad när jag läster att hon hittar sina “barn”, eller det va snarare dom som hittade henne. Då har det gått 14 år, och hennes dotter Shahirah är då 21 år och sonen Iddin är 23.
Iddin, Jacqueline och Shahirah
Nu ska jag läsa färdigt boken 'Mitt liv som pingvin' av Katarina Mazzetti, började på den när jag fortfarande läste 'en gång var jag prinsessa'. Fick boken i födelsedagspresent av mina kusiner.
//
Say cheese!
